Jag har läst boken "Tagg i hjärtat". Jag tyckte den var en bra bok för man förstod hur de flesta mådde och jag tyckte att den var lättläst. Jag har väljt ut den sista sidan i boken som den bästa, för man fick reda på hur det gick för nästan alla efter allt som har hänt.
Så här lydde den:
Det var den midsommaren, när vi alla höll på att fastna i underjorden. men vi kom upp. Även om någon av oss blev kvar ganska länge. Helen kom tillbaka till sjukhuset. Vi hälsade på henne ibland. Fast inte så ofta. Vi var nog alla lite rädda. Lite rädda för vad en sån som hon kan göra med våra liv. När hon kom ut därifrån flyttade hon till sin mamma i England. Någon hade hört att hon studerar sång i London. En vacker dag kanske hon sjunger för oss igen. Så ska vi ordna en konsert på fabriken. Jag kommer aldrig glömma hur det lät när hon sjöng högt där uppe i traversen. Ingen av oss som var med kommer att glömma Underjordens härskare. Och jag? Jag fortsätter att skriva. Block och penna är bäst. På magen på en säng när höststormen viner. Och juan? Han är fortfarande en mycket särskild person.
